Benet kändes bra idag. Lite jägarvila gjorde visst susen för ömma ben. Därför fick jag ta tjuren vid hornen och ge mig ut på de skräckinjagande tusingarna.
Coach F hade önskemål om 4:10-fart och jag protesterade i vanlig ordning. SÅ fort kan inte jag springa liksom. Men han visade no mercy, och programmerade Garmin till att pipa järnet om jag maskade.
Klarade 3 av 4 tusingar: 4:09, 4:04 resp 4:10. Sista (som dessutom var i nerförsbacke) sket sig pga motvind och slutade på 4:13.
Tusingar är underbara. Älskade och hatade. Fruktade men välbehövliga. Idag gick det ganska lätt. Benen lydde mig och jag kom in i en skön andning som liksom pushade mig framåt. Ut-ut-in-ut-ut-in. Ingen musik utan bara takten i andetagen som drev mig. Gaah, underbart!
Mina nya tights och favoritstrumporna! Snart börjar det bli dags för vintertights. Tyvärr hittade jag inga på senaste shoppingrundan!
6 Kommentarer
Fitnesscoachen
1 december, 2009 kl 14:03Tusingar är verkligen hatkärlek… Hittade du några nya strumpor då? :)
Ingmarie
1 december, 2009 kl 15:19Du ser! Du kan! Mer än du tror t.o.m! Härligt! :-)
MarathonMia
1 december, 2009 kl 15:42Vilka fina tider! Well done bruden!
Älskade / hatade tusingar.
Anna (Orka mera)
1 december, 2009 kl 21:57Fitnesscoachen – ja det blev ett par likadana x-socks. Tjejen på löplabbet sa att löplabbets egna var sladdrigare och hade en tendens att glida ner så jag vågade inte chansa.
Ingmarie- grymt att överbevisa sig själv !
Marathonmia – tack tack!
Anna
2 december, 2009 kl 08:06Verkligen superbra Anna, snabba tusingar också! Och ja, tusingar är lovely men satans jobbiga.
Coach F
2 december, 2009 kl 11:02Våra diskussioner innan din intervallpass är alltid lika underhållande. Jag är glad att du fixade farten! Nu skulle du bara veta vad som väntar nästa vecka!