Jag och Garmin har varit ute och sprungit snabbdistans tillsammans. Problemet är att Garmin inte har någon hjärna. Han fattar inte att det går långsamt upp och snabbt ner. Så han tjatar en massa i backarna. Men det får man leva med för det är ganska kul med sällskap.
Idag var det dessutom iskallt ute och därmed premiär för vintertightsen. Köpte dem 2006 och jag måste ha vuxit sen dess för nu slutade de halvvägs upp på vaden… Tur att mina långa kompressionsstrumpor kunde täcka glipan så jag inte frös ihjäl. Att jag förmodligen såg rätt skojig ut är en annan sak.
Så nu vet jag vad jag ska lägga födelsedagspengarna på!
2 Kommentarer
MarathonMia
5 november, 2009 kl 14:19haha – inte ser du skojig ut med för korta tights – RIKTIGA löpare förstår. Och det är ändå bara dom som är ute och springer den här årstiden. De RIKTIGA löparna alltså :)
Anna (Orka mera)
6 november, 2009 kl 07:26Marathonmia – du är ju precis lika klok som alltid!