Lördag morgon 07.00

soluppgång

Ställde klockan för morgonpass idag. Ibland är det enda sättet att pussla in träningen, tidigt innan världen vaknat.

Och det kan ju vara helt fantastiskt att springa på morgonen. Krispigt i luften och med en härlig soluppgång att vila ögonen på. Men idag vaknade jag liksom inte till liv förrän efter 7 sprungna kilometer (av 8…). Jag var trött i ryggen och benen kändes tunga. Jag fick anstränga mig för att hålla ett tempo som jag annars tycker är jättelätt.

Men det kan inte alltid vara en dans på rosor. Och hur segt det än känns medan man håller på så ångrar man sig ALDRIG efteråt. Och frukosten är aldrig så god som precis just då…

7 Kommentarer

  • Svara
    Jennie
    14 november, 2009 kl 10:33

    Morgonen är ju helt underbar att komma ut på! Och som sagt…den välförtjänta frukosten! Kanske är ett ålderstecken att kroppen är stel på morgonen :)
    Håller på att kolla boende i Stockholm förresten, återkommer när jag hittat något med humant pris och bra frukost, för den är ju a och o :)

  • Svara
    Anna
    14 november, 2009 kl 11:06

    Känner igen det där med att få kämpa för att hålla k-tider som man annars inte haft problem med. Men vad skönt att sitta sen vid frukosten efter 8k i tidig skånemorgon. Just nu känns det som om Skåne gör sig bäst på morgonen. Ha en fortsatt härlig dag!

  • Svara
    Ann
    14 november, 2009 kl 11:23

    Jag kan bara hålla med! Prefrukostlöpning är det bästa, njuta av lugnet och ensamheten. Dock går det ju lite trögare så där på fastande mage.
    Frukosten efteråt är ju fantastisk, jag har ärligt talat svårt att äta frukost nu för tiden om jag inte varit ute på en löptur eller snabb promenix innan.

    Ha en fin helg!

  • Svara
    JMElena
    14 november, 2009 kl 20:29

    Skönt det låter! Jag har, efter många år av tvivel, äntligen lärt mig uppskatta morgonträning. några av de bästa rundorna har t om varit före kl 8:-)

    Är du i Sthlm och ska ge dig ut kan jag rekommendera både Kungsholmen runt – utefter vattnet – eller Djurgården. Båda makalöst vackra, när solen går upp över Stadshusets silhuett förstår jag både varför jag är ute och springer och varför jag bor i Sthlm!

  • Svara
    Eva
    14 november, 2009 kl 23:12

    Hmm…lite befriande att läsa att du som tränar så mkt också har enorma uppförsbackar ibland;)
    Och NEJ det är inte skadeglädje, mer en känsla av att jaha, inte bara jag :)

  • Svara
    Anonymous
    15 november, 2009 kl 07:49

    Skulle inte du kunna lägga upp lite av de styrke- och stretchövningar du gjorde för att bli av med dina knäproblem?

    Skulle vara väldigt tacksam!

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    15 november, 2009 kl 14:21

    Jennie – Schhhh, jag är ju bara 23! Frukost är viktigt ja, det är ju själva höjdpunkten! Hör av díg om du hittar något, jag kan också kolla runt lite!

    Anna – mmm, frukost efter träning är finfina grejer!

    Ann – jag springer aldrig på fastande mage. Hade inte kommit längre än till brevlådan! Men jag tar något lätt innan och fyller på ordentligt efter. Gott!

    JMElena – tack för tipsen! Ska jag testa om jag är i krokarna någon gång!

    Eva – hehe, nej jag är en vanlig hederlig människa jag med :) Med ups och downs som alla andra! Fast det är roligare med ups :)

    Anonym – bra idé. Jag kan skriva det i ett separat inlägg så fler kan läsa. KOmmer inom kort!

  • Kommentera