Jag måste äta upp mig!

DSCF3232

Med min fjädervikt har jag ju INGEN chans när det kommer till att brottas på Armyn. De stora starka flickorna och pojkarna bara andas på mig så trillar jag omkull.

Men i krokodilgång och skottkärra-rejs hjälper det inte att vara tung, där slåss vi på lika villkor. På liv och död. Som alltid.

Resultatet av kvällens army: skakiga armar, blåmärken på knäna och köttsår på svanskotan. Som vanligt alltså :)

5 Kommentarer

  • Svara
    malin
    2 november, 2009 kl 21:29

    ..om inte någon krokodil äter upp dig först…

  • Svara
    Andreas
    2 november, 2009 kl 22:20

    Jag vet att det kan låta otroligt…nästan helt osannolikt men kan det vara så att du inte kom först i krokodilracet idag? ;)
    Krokodilrace förresten…vilket tidsfördriv :)

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    3 november, 2009 kl 06:06

    Malin – dom hinner inte ifatt mig. Dom tar Andreas först….

    Andreas – tyst med dig. Måste ha varit en dålig dag. Men på skottkärran var det jämnare. Hade dig i ögonvrån hela tiden….

  • Svara
    Ann
    3 november, 2009 kl 10:01

    Hur gick det med löpningen härom dagen, kändes det bra?

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    3 november, 2009 kl 13:42

    Ann – jo det gick finfint. Och idag testade jag intervaller. Känns bra att få lite variation nu när jag sprungit samma runda i samma fart i evigheters evighet!

  • Kommentera