Den som väntar på något gott…

löp

Löpningen som inte blev av igår stod ju liksom först på to-to-listan idag. Så även fast det såg ruggigt ut tog jag tjuren vid hornen och gav mig av på ett snabbdistanspass.

Det roliga är att det som ser ruggigt ut inifrån oftast är som skönast att springa i – lätt duggregn! (och inga orkanvindar!)

En vilodag och 1.5 timmes massage igår gjorde nog dessutom underverk för mina ben som i det närmaste studsade fram. Av min garmin-programmerade fart på 4:57 blev det pannkaka när jag gladeligen plogade fram i 4:40. Vilken start på dagen!

10 Kommentarer

  • Svara
    Emliscious
    19 november, 2009 kl 11:38

    jag längtar till såna där dagar när det är krispigt och kallt men strålande sol, då är det underbart att springa =)

  • Svara
    Anna
    19 november, 2009 kl 11:48

    Grymt Anna. Bra jobbat och fasiken vad underbart det lät med massagen.

  • Svara
    Åsa
    19 november, 2009 kl 12:27

    Bra jobbat. I bland måste man unna sig en vilodag och även lite massage. :)

  • Svara
    Katarina M-I
    19 november, 2009 kl 15:58

    Gott mos. Ploga på bara!!!!

  • Svara
    BoelMaria
    19 november, 2009 kl 17:49

    Skönt! Det visar bara att det är bra att göra tvärtom ibland :)

  • Svara
    Johanna
    19 november, 2009 kl 19:57

    Det märks du itne har glasögon… Lätt duggregn = ser inget alls

  • Svara
    Andréa
    19 november, 2009 kl 20:50

    Ja inte märks det att du inte sprungit mycket de senaste månaderna iaf! :)

  • Svara
    Daniel
    19 november, 2009 kl 21:45

    Coolt!! Låter som det släpper nu!! :)

  • Svara
    MarathonMia
    20 november, 2009 kl 09:28

    Grym fart! Låter som en härlig känsla! To-die-for liksom.

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    20 november, 2009 kl 09:44

    Emliscious – idag är en sån dag! Fast idag ska jag inte springa..

    Anna – mmm, det var ljuvligt. Tror jag somnade en stund dessutom :)

    Åsa – alldeles riktigt :)

    Katarina – jajamen, man får passa på när det går lätt..

    BoelMaria – yes, man känner sig lite mesig när man skjuter på saker men så här i efterhand var det ju helt rätt beslut!

    Johanna – jo, jag vet, har faktiskt glasögon ibland. Dock helst inte när det regnar eller när jag öppnar diskmaskinen… och aldrig när jag tränar :)

    Andréa – jo det märks på distansen. Kan inte förstå hur i hela världshistorien jag kunnat springa ett marathon…

    Daniel – jag hoppas jag hoppas! Men det är för tidigt att ropa hej…

    Marathonmia – ja det är så man önskar alla löppass kändes!

  • Kommentera