Rehab-plan

löp

Jag rehabar mig fortfarande på löpningen. Det är ganska frustrerande och jobbigt att hålla sig till schemat, att tvinga sig att gå efter 15 minuter när hela kroppen vill springa. Men jag sköter mig och följer planen. Och helt ärligt är det rätt behändigt när passen tar 35 minuter istället för tre timmar. Det är liksom lättare att pussla in i övriga livet.

Idag var sista gången på 2×15 min. Höll ett snitt-tempo på 4:50 min/km. Tror aldrig mina ben har känts lättare. De ville bara mer och mer. Idag var det nog som omväxling flåset som satte ribban.

Nu väntar 20+10 minuter vid två tillfällen innan jag (om knät samarbetar) får  gå lös på trettio härligt sammanhängande minuter. Jag kan knappt bärga mig. Värsta långpasset ju…

7 Kommentarer

  • Svara
    Mia
    17 oktober, 2009 kl 15:05

    Jag gillar din blogg starkt!Hur gick du till väga när du blev kostrådgivare? Jag tränar 5 dagar i veckan, har läst näringslära & lär ut allt jag kan till nära & kära men vill komma lite längre!

  • Svara
    Daniel
    17 oktober, 2009 kl 22:40

    Bra att du har tålamod Anna!

    Härligt att läsa att det går bättre och bättre för dig!!

  • Svara
    Tolkia
    18 oktober, 2009 kl 10:10

    Rehab suger. Men det suger ännu mer när man forcerar och får backa fyra veckors (minst) framsteg som straff (speaking from experience). Så fortsätt vara duktig patient. ;)

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    18 oktober, 2009 kl 19:33

    Mia – jag gick utbildningen hos PNC för ett par år sedan. Innan dess har jag läst näringslära, fysiologi och livsmedelskemi på universitetsnivå. Sen började jag ha kostrådgivningar både via gymmet och i egen regi via min hemsida..

    Daniel – tålamod is my middle name… not!

    Tolkia – mmm, jag vet, gjorde det misstaget många gånger i somras. Nu tar jag det lugnt och fint!

  • Svara
    Mikkan
    18 oktober, 2009 kl 22:08

    Du kommer bli så rikeligen belönad dock om du håller ut. Det är så lätt att stressa kroppen, men tar helt osannolikt lång tid att läka sedan, inte värt det helt enkelt. :)

  • Svara
    Lena
    19 oktober, 2009 kl 12:12

    Skönt att det går framåt. Allt går ju faktiskt över. Det är ju bara om tid. Men det är så skönt när det vänt;)

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    19 oktober, 2009 kl 20:17

    Mikaela – så sant så sant!

    Lena – ja synd att det är så trist att vänta ut tid-eländet bara! Men nu när jag kan träna annat känns det faktiskt helt ok. I somras när jag inte ens kunde spinna var jag MYCKET mer knäckt över situationen!

  • Kommentera