Så nära men så långt ifrån…

mål

Stod i målgången på Kävlingetrampen och hejade på alla genomblöta cyklister som gick i mål. I jeans, regnjacka och paraply befann jag mig så nära allt det roliga, men ändå så långt ifrån.

Jag ville också vara genomblöt, trött, svettig, saltig i pannan och lycklig. Att vara torr under ett paraply är inte alls lika kul!

För att få min beskärda del av puls och svett blir det afro i eftermiddag. Blir spännande att se vad knät tycker om det…

Inga kommentarer

  • Svara
    Anonymous
    5 september, 2009 kl 09:41

    Jag saknade dig på rundan. Mycket roligare när vi kämpar tillsammans. Nästa år!! Viveca

  • Svara
    Katarina M-I
    6 september, 2009 kl 12:12

    Nä, nu får du sluta skriva om ditt knä. Jag blir också helt deppig.

    Du är PiggelinaAnna. Kom inte och försök slå i oss något annat.

    Du är Piggelina med tusen ideer. Något ”litet skitknä” kan inte få dig ur balans. (men jag förstår ju att det inte är en liten skitsak i ditt knä…)

    KOM IGEN ANNA!!!
    DU ROCKAR JU:)
    ALLTID.

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    6 september, 2009 kl 14:56

    Viveca – nästa år då jäklar. Då tar vi två varv!

    Cykelmygga – tack för all pepp! Jag ska försöka se det lite mer från det ljusa sidan, även om det inte är jättelätt alltid. Kramis

  • Kommentera