Kävlinge 15 september 2009 – klockan 23.30

Då när de flesta sover, när det är som mörkast ute. Precis då avslutade jag veckans första yogapass. Har man inte tid så får man ta sig den. Behöver jag tillägga att jag sov gott sen?

Inga kommentarer

  • Svara
    Elin
    16 september, 2009 kl 07:15

    Otroligt roligt att följa din träning på bloggen. Du är en inspirationskälla för mig och säkert många andra också…har just anmält mig till 2010 års Stockholm Marathon för första gången i mitt liv, och det tackar jag dig för. Får se om jag fixar det, viljan finns iaf.

    Hälsningar från Umeå

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    16 september, 2009 kl 09:31

    Elin – glad för din skull! Stockholm marathon är verkligen hur roligt som helst. Det är ett utmärkt mål med sin träning och en effektiv piska att verkligen träna. Själva känslan efteråt när man genomfört loppet är oslagbar. Du har nått riktigt häftig framför dig!

  • Svara
    Anna
    16 september, 2009 kl 12:17

    Starkt jobbat, själv sussade jag då :D!

  • Svara
    Anna
    16 september, 2009 kl 12:22

    Oj vad jag sov gott då. Men jag undrar om inte du sov godare efteråt.

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    16 september, 2009 kl 12:30

    Annorna – det gjorde ni rätt i :)

  • Svara
    Ann
    16 september, 2009 kl 14:28

    Nu har jag anmält mig till Sthlm Marathon! Gaaaah!
    Du har ju lovat nu att jag inte kommer ångra mig… Jag vill så gärna uppleva den där känslan av att passera mållinjen åtminstone en gång i mitt liv (om det så blir det sista jag gör…)

    Hoppas på att få se en skymt av dig där!

  • Svara
    Snorkkis
    16 september, 2009 kl 18:18

    Ja jag sov också vid den tiden, men det lät ganska mysigt med kvälls/ natt-yoga!

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    17 september, 2009 kl 06:46

    Ann – modigt gjort! Som sagt du kommer inte att ångra dig. Tyvärr kommer jag inte att ställa upp i år. Det svider i hela själen men jag måste fokusera på att bli hel i benet först. Och på cyklingen som står lite i fokus nästa år. 2011 ärjag tillbaka på banan :)

    Snorkis – det var jätteskönt. man nästan somnade samtidigt…

  • Kommentera