En visselpipa

visselpipa

Som instruktör är det lite extra roligt att piska deltagarna med hjälp av en visselpipa. En liten extra makt-krydda på tillvaron liksom. På utomhusträningen har jag hittills kört med dotterns rosa, men den är inte helt respekt-ingivande…

Nu har en av deltagarna köpt en ny visselpipa till mig. Snacka om att VILJA bli piskad!

Inga kommentarer

  • Svara
    Daniel
    11 september, 2009 kl 08:19

    Visselpipan är ett tortyrredskap! Den inger dock respekt! :)

  • Svara
    MarathonMia
    11 september, 2009 kl 09:30

    Moahahaha! skön deltagare.

  • Svara
    Andreas
    11 september, 2009 kl 09:50

    Ibland är straff och belöning samma sak…:) Eller omvänt…
    Ser fram emot att höra den på måndag :)

  • Svara
    fartfylld!
    11 september, 2009 kl 11:19

    Vad härlig att du kunnat börja springa igen så man får ta del av den inspiration du ger till löpning igen!

  • Svara
    veronika
    11 september, 2009 kl 20:05

    haha va kul :)

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    12 september, 2009 kl 11:48

    Daniel- varje instruktörs hemliga dröm:)

    Marathonmia – hehe. Hon är inte bara deltagare utan även instruktör de veckor jag är deltagare… hon köpte en till sig själv med :S

    Andreas – på måndag visslar jag så Furulundsborna undrar vad som händer :)

    Fartfylld – just nu känner jag mig inte så inspirationsfull, med mina rehabrundor, men det kommer!

    Veronika – jepp, nu blir det blåsa av!

  • Svara
    Petra
    13 september, 2009 kl 09:16

    Wow, det var inte dåligt! Kanske man skulle testa att vissla på sig själv? ;-)

  • Kommentera