Uppför!

Här är den. Åsen som skulle bemästras idag. Mount Skåne liksom:


Dagens laguppställning:

Jag

Viveca

Jimmy och Fredrik

Startade lugnt med en lång nerförsbacke. Gled fram i 54 km/h och då har man allt lite karusell-feeling i magtrakten. Härligt.

Men ganska snart var vilan förbi och det var dags att börja klättra. Vi hade tre vändor över åsen på programmet. Växlade ner på allra lättaste växeln och började mala. Meter för meter. Såg Jimmy och Fredrik försvinna i fjärran men gjorde mitt bästa för att inte släppa dem helt ur sikte. Pulsen steg och jag hörde mig själv flåsa. Hastigheten sjönk och cykeldatorn visade fånigt låga siffror. Men allting har ett slut – även uppförsbackar – och snart var ordningen återställd, pulsen nere och andningen normal.

Efter ett lugnare mellanparti nådde vi den berömda Lotta på Åsen. Och precis när man passerat kafét blev lutningen ganska brutal. Men inte heller här lät jag mig knäckas. Det var väl tanken på våfflor som höll mig rullande kanske.

Vid 50 km började knät gnälla. Jäkla skitknä, men det var inte värre än att jag härdade ut. Sista backen kom när 8 km återstod. Vi hade sparat den lättaste till sist och i jämförelse med Lotta var denna en bit kaka. Rullade fram till bilen efter 78 härligt backiga kilometrar.

Efter stretch och tröjbyte tog vi bilen till Lotta och fixade oss en god belöning.

Det här var Fredriks ranson:

Jag lyxade till det med våfflor, hjortronsylt och grädde. Mumma. Värt varenda backe!

Och så lite filmtajm:

Inga kommentarer

  • Svara
    Anonymous
    14 juli, 2009 kl 14:06

    Bra jobbat. Nu ska vi bara lära oss meka med cyklarna också. Soffan har väl aldrig varit så skön som den är nu. Nya tag på söndag, tisdag och fredag. Vad har vi gett oss in på?? Viveca

  • Svara
    Träningsglädje
    14 juli, 2009 kl 16:01

    kuuul med bilder och filmer. och bra citat: allting har ett slut! det ska jag ta med mig på nästa 15+15+15+15-pass!!! :)

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    14 juli, 2009 kl 20:42

    Viveca – ja just mekandet är som bekant inte min starka sida. Men idag fick jag i alla fall öva att sätta på kedjan! Fixa punka blir steg 2. Om en vecka har vi avverkat två tredjedelar…

    Träningsglädjesara – ja det är det fina med backar. Slutet är så definitivt och lätt att ta på. Det är ingen tvekan om när man är där.

  • Svara
    emma
    14 juli, 2009 kl 21:23

    Verkar som en lyckad dag! Är du också skåning? :) Krams

  • Svara
    Anna
    15 juli, 2009 kl 05:42

    Måste varit ljuvligt med våffla efter det. Bra jobbat alla!

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    15 juli, 2009 kl 05:54

    Emma – inflyttad skåning sedan urminnes tider (1993). Fast norrlänning från början….

    Anna – jajemen, det var riktigt gott!

  • Svara
    Snorkkis
    15 juli, 2009 kl 06:44

    Väldigt bra jobbat, och inspirerande läsning. Fick nästan lust att leta upp några ordentliga motlut att attackera efter jobbet.

    Trist att knäet bråkar ännu… samma sak för mig; morr. Är det bara vila från löpning som gäller som rehab, eller nåt annat trumf-kort du har att dela med dig? För mig fungerar stretching ganska bra, och det är väl fallet när det är löparknä det är fråga om… men det känns ju inte bra när knäet klagar varje löp-pass.

  • Svara
    MarathonMia
    15 juli, 2009 kl 07:17

    oh – herregott. Mjölksyran bara sprutar ur öronen på mig bara av att läsa det här.

    Vilken fighter du är som håller rygg på killarna – jag skulle satt mig i ett dike och plockat smultron… typ.

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    15 juli, 2009 kl 21:28

    Snorkfröken – mitt enda triumfkort är foamrollern. Annars har jag inga mirakelkurer. Har du varit och kollat ditt knä?

    Marathonmia – smultron…..mums! Kunde du inte gett mig den fina idén tidigare? Så hade jag sluppit backeländet :)

  • Kommentera