Vättern i sovrummet…

Idag har Fredrik cyklat Vättern.

Jag är ensam hemma med lilltjejen och träningsutrymmet är minst sagt begränsat. Tills hon gick på barnkalas. 2 timmar egentid och såklart skulle den fyllas med träning.

Fast vad? Vågade inte ge mig ut på cykelrunda med mitt knä. Tänk om det brakat samman 2 mil hemifrån….

Styrketräning? Ehhh, nä.

Så hittade jag en Flowin-matta som jag lånat för hundra år sedan och som har stått och samlat damm sen dess. Så fick det bli. 30 minuter flowing (och rapport kommer sen).

Fast 30 minuter kändes lite mesigt. Hoppade upp på spinningcykeln för en avslutande trettiminutrare. Började trampa. Hittade INGEN motivation. Fanns minst hundra saker jag hellre velat göra på min lediga tid. Trampade lite till. Övertalade mig själv att om jag cyklade fem minuter så kunde jag stretcha min stela lekamen sen.

Sen slog en blixt ner från Vättern. Vad fasen!?!?! Här sitter jag och gnäller över 30 minuter spinning när Fredrik har trampat sen 01.56 i morse! Så jag bestämde mig att trampa till han gick i mål (enligt beräkning 31 minuter). Sen var det bara att hålla tummarna att han inte fått punka…

Han var snabb och jag fick sluta cykla redan efter 26 minuter. Fast det kändes kort så jag tog de fyra sista i bara farten.

Är inte det kärlek att sitta och sympaticykla i sovrummet, så säg? Eller så utnyttjade jag bara honom som draghjälp…