Status

Snart mina vänner, snart…

Sprang en runda igår. Kommer inte ens hur lång den blev. Hade Garmin felinställd (sen Göteborg), visade bara tiden och inget annat kul. Så jag hade ingen aning om farten heller. Försökte springa 5 x 500 meter i lite högre tempo. Insåg ganska snart att jag valt fel runda också. Bara massa uppför. Tanken var ju att jag skulle sträcka ut, inte mala på uppför…

Så njä, inte så mycket rätt på sista passet. Men benen kändes ok, med undantag av lite känning i vänster vad. Så nu ska jag kräva min beskärda del av massage…

Annars börjar laddningen idag. Vitargon kryper fram ur förrådet igen. En och annan resorb ska ner. Och lite extra av allt. För nu ska tankas, fyllas på och vässas förutsättningar. Nu ska här tvättas träningskläder och hittas vaselinburkar (det kan ta ett par dar). Det är nära nu. Och det känns i magtrakten.

Och mitt i allt marathonstirret så är jag GLAD! För Viveca fortsätter sin resa neråt på vågen, och hon är så himla duktig! Hon har nu trillat under 100 kg och tappat 6 kg fett (8kg totalt) sen start. Läs mer här.

Skönt att tänka på något annat när marathonstirret liksom tar över…

Inga kommentarer

  • Svara
    Snorkkis
    27 maj, 2009 kl 18:40

    Du verkar vara riktigt på hugget! Hoppas resten av uppladdningen går bra också!

  • Svara
    Sofy
    27 maj, 2009 kl 20:15

    cooling. Jag bara måste få grattiskrama dig på lördag!!! vi måste byta nummer ju!

    Kram och lycka till!

  • Svara
    Malena
    28 maj, 2009 kl 07:54

    Gud vad imponerande! Bara orka psykiskt känns stort. Och att sedan de facto springa 4, 2 mil. GRYMT!
    Din blogg bokmärka härmed :-)

    LYCKA TILL!!!

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    28 maj, 2009 kl 19:07

    Snorkis – pastan rinner snart ur öronen. Och vitargo ur näsan. Men jo…uppladdningen går bra :)

    Sofy – det får du så gärna. Fast jag kommer att vara svettig och snorig och med rödsvullna ögon och blåa tår :) Maila mig ditt nummer så plingar jag när jag är i mål. Om jag fortfarande är vid medvetande….

    Malena – Tack så mycket! Psyket är halva grejen. Speciellt sista milen. Man får hoppas man har pannbenet med sig!

  • Svara
    Annika
    29 maj, 2009 kl 08:22

    Herregud vad lååångt det ser ut när man ser kartan så där… Lycka till! :)

  • Kommentera