På föräldra-barnspinningen igår var jag lite extra kreativ i mitt upplägg. La till en ny övning – nämligen skönsång. Eller skönsång kanske inte var rätt ordval….
Här är låten vi brölade till. Med våra vackraste stämmor trampade vi och sjöng så öronen grät. Jag trodde jag hade någon form av simultanförmåga men att sjunga och spinna samtidigt är tamejtusan det jobbigaste jag har gjort!
3 Kommentarer
Andréa
6 april, 2009 kl 06:05jo det är sjukt jobbigt! när jag och en kollega hade 80-talstema så försökte vi få folk att sjunga lite, men vi höll ju på att dö själva :)
MarathonMia
6 april, 2009 kl 11:02hehe – som att springa och prata i telefon alltså?
Anna (Orka mera)
6 april, 2009 kl 13:58Andréa – så går man och tror att man är vältränad och så blir man utklassad av självaste Malena Ernman. Pust. Jobbigt!Marathonmia – ja fast DET hade jag aldrig klarat, då måste man ju formulera ord också… nu gol vi ju mest!