Morgonpass 21,9 k

Jag springer mycket hellre ute än på löpband. Det finns en tjusning med förutsättningarna där ute som man inte alls kan styra över. Som att man efter 17 km vänder upp mot den kraftiga vinden SAMTIDIGT som backarna Allan närmar sig.

Från att ha varit lugnt och behagligt blir det en grym utmaning. En vändning som man kanske inte frivilligt skulle valt efter 17 km på löpbandet.

Eller som när himlen öppnar sig och man bara vill hem. När strumporna blir blöta och håret klibbar i nacken. Det är då man bygger sitt pannben. Inte när man tittar på mtv och läser Veckorevyn på gymmets löpband.

Sen kan löpbandet vara ett bra alternativ när det är halt eller på annat sätt svårt att ta sig ut. Men om jag får välja så vet ni var ni hittar mig. Ute.

Operation återhämtning påbörjad. Kan ju inte komma trött till pulsen ikväll.

Inga kommentarer

  • Svara
    Katarina M-I
    5 mars, 2009 kl 11:14

    Gott mosat.Jag sparar mitt godis till helgen jag; långpass med lite gel i fickan:)

  • Svara
    Sara såklart
    5 mars, 2009 kl 11:43

    håller med. löpning ute är bäst. men nog bygger man pannben inne också – mest för att det är så satans tråkigt!!!

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    5 mars, 2009 kl 14:59

    Cykelmygga – låter som en plan! Sara – du har en poäng där! Tänkte inte på det…

  • Svara
    Anna
    5 mars, 2009 kl 19:08

    Fantastikt bra jobbat denna tråkiga väderdag. När ska solen komma för att stanna?????

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    6 mars, 2009 kl 13:25

    Anna – jag hoppas den kommer alldeles alldeles strax. Är trött på det gråa nu ju!

  • Svara
    Malin
    9 mars, 2009 kl 11:41

    Helt sant, har man gett sig ut så är det bara att bita ihop! Det ger så mycket mer än att envisas med att bara springa inne på löpband!

  • Kommentera