Idag har konstiga muskler och nervtrådar fått jobba.
Hade som bekant bjudit in min bloggarfriend Cia för att köra två inspirationspass för instruktörerna på gymmet. Först på programmet var GRISPASSET, passet som tar kål på fotbollskillar – och som gjorde att jag under hela eftermiddagen var galet nervös.
Som tur var var det mest ”gris” med avseende på kondition och inte så mycket på styrka. Och jag är ju betydligt vassare konditionsmässigt, så jag överlevde med hedern i behåll de två blocken med intervaller av olika slag.
Sen kom core-biten, först utan boll och sedan med. Utan boll gick hyfsat. Med boll gick dock inte alls. Jag älskar bollar för dom är så stora och härliga och bara sköna att bumpa omkring på. Men när man ska göra sånna här saker:
…då får jag inte bragdguldet för mina insatser precis!
Men varenda nervtråd i hela kroppen har nog jobbat och försökt hitta den där muskeln som ska rädda mig från att trilla av bollen. Så kan man få träningsvärk i nervtrådar så har jag nog det i morgon… och i musklerna…
Fotografen (Hej Pernilla!) tog bara suddiga bilder så ni får hålla tillgodo med dessa:
(Och JA, jag vet att bollen var opumpad och sumpig…)
Efter två pass med Cia avslutades kvällen med dans till Heaven’s on Fire. Helkväll var det ja!
6 Kommentarer
Katarina M-I
22 januari, 2009 kl 07:25Bosse kör både gris och kultingpass med triathleterna. Har inte varit där på länge, men du får säkert göra ett studiebesök om du vill och önskar fler övningar att lägga till kunskapsbanken!
Andréa
22 januari, 2009 kl 08:23Låter ju sjukt kul det där! Den där övningen där man står på händer med fötterna på bollen körde vi på ett corepass förra veckan.. jag nog inte riktigt så där rak och fin :)
Anna (Orka mera)
22 januari, 2009 kl 13:58Cykelmygga – Bosse låter kul. Han kanske vi kan ha till förrätt vid nästa kostutvärdering :)Andréa – ja Cia är grym på sånt där! Hon ser så ståtlig ut när man själv ser ut som en säck potatis som håller på ramla omkull! Men kul var det!
Cia
22 januari, 2009 kl 17:39Hihi, jag hade kul med er. Men som sagt, så här i efterhand ångrar man ju lite att jag inte körde mer styrka… ;-)Men ståtlig? Hahahahaha. Enda skillnaden är nog att jag gjort den övningen 100 gånger. :-)
Anonymous
22 januari, 2009 kl 19:45Ledsen ang bilderna. Såååå skakig var jag väl inte på händerna?!! Be om bilderna från Karin & Chrilles kamera. Den brukar kunna dölja en mindre bra fotograf ganska bra!! :o)Ha det bäst!/Pernilla
Anna (Orka mera)
22 januari, 2009 kl 21:32Cia – Den dagen du kör styrka med mig kör jag marathon med dig :)Pernilla – måste varit feberfrossa :) Har fått några bilder med bättre skärpa från Karin. Tack för fotograftjänsten!