Historien upprepar sig…

Ja det var det där med tekniken och jag igen. Vi passar inte ihop. Och trots att vårt förhållande knakar mest hela tiden vägrar jag att tro att det är mitt fel…

Långpass på morgonkvisten idag. Garmin programmerad på 5:28-fart, en lugn och skön tillställning! Efter en trevande uppvärmningskilometer fick jag sprutt på benen, en sån känsla av att vara så lätt och nästan sväva fram. Garmin skrek när jag kilometer efter kilometer studsade fram i 5:13-fart. Ajabaja men jag kunde inte hålla mig. Tänkte att jag ändå skulle tappa fart mot slutet och glida i mål på rätt snitt.

Vid 6 km blev klockan svart. Död. Kaputski. Jag hade då 13 kilometer kvar att förvalta på egen hand och försöka pricka in ett magiskt 5:28-snitt. Inte en helt lätt uppgift men jag klev in genom dörren (och sprang till mikron för att kolla klockan) på en tid som motsvarar 5:20. Lite för fort alltså men ändå rätt nöjd med tanke på omständigheterna.

När jag satte klockan på laddning visade sig batteriet vara slut. MEN DÅ SKA DEN VÄL FÖR FANKEN VARNA? Det har den alltid gjort förut. Dessutom laddade jag den bara häromdagen. Kan det vara så att den laddar ur om man glömmer den vid datorn (när den ligger och pratar med den – har sån automatisk överföring) eller? Någon Garmin-kunnig som vet? Börjar bli trött på härket!

Inga kommentarer

  • Svara
    Fru F
    27 januari, 2009 kl 13:41

    Jag är lite sugen på en Garmin men nu tvekar jag :) Irriterande med teknikkrångel och jag tycker jag läser lite överallt om diverse krångel med dom.Bra sprunget – med eller utan klocka!

  • Svara
    Sofy
    27 januari, 2009 kl 19:47

    Åh! Just nu önskar jag att jag också fick springa långpass i tävlingsfart. Måste nog fråga coachen igen om varför jag inte får det…

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    27 januari, 2009 kl 19:59

    Ulrika – det är ju så fantastiskt kul när det funkar! Man får ju en hel värld av spännande data att analysera fram och tillbaka. Å andra sidan blir man galen när det inte funkar. Nästan så man glömmer bort hur man springer i all ilska!Sofy – jag sprang lite fortare än jag fick…. är sämst på att hålla tillbaka när benen vill skutta. Måste jobba på det…

  • Kommentera