Gubbe med keps

Hade en annorlunda hare på dagens snabbdistans – en kepsprydd gubbe på cykel. Han höll ett sånt där precis lagom tempo för att jag skulle pressa mig lite mer än jag ville. Han låg ca 5 meter framför och målet var att inte släppa honom längre än så.
Funkade hyfsat. Fast i uppförsbacken var han lite sekig så jag missade mitt mål med 3 sekunder per km. Attans. (JO MAN FÅR SKYLLA I FRÅN SIG…)

Inga kommentarer

  • Svara
    Andréa
    29 januari, 2009 kl 12:01

    Hahaha :) Jaghade nog inte klarat av att ligga så nära.. då hade han ju fått stå ut med att höra mitt flåsande och så skulle jag skämmas :)

  • Svara
    funrun
    29 januari, 2009 kl 12:45

    haha, dumma gubbe som saktade ner dig! =)

  • Svara
    Helles Yoga och Trainer
    29 januari, 2009 kl 17:15

    Obetalbart !!!Jag brukar cykla efter gubbar med eller utan keps – mest för att de ska ta vinden. Men jag kan inte låta bli att varva dom i en uppförsbacke…

  • Svara
    Anna (Orka mera)
    29 januari, 2009 kl 21:52

    Andréa – äsch, han hade säkert hörapparaten hemma :)Funrun – ja eller hur. För det kan väl inte vara jag som hade knäck i benen?Helle – Gubbar i keps (och matkassar på styret) kan ibland vara svårare än man vill erkänna att komma förbi. FInns några som cyklar mellan Kävlinge och Lund, 100 gamla minst, men hej vad det går!

  • Kommentera