Idag trodde jag att jag skulle svälta ihjäl. På riktigt. Ni som känner mig vet att jag är Skalman personifierad. Ringer mat- och sovklockan för mat då måste jag äta – och det kvickt! Idag ringde den och ringde, men förgäves. En traumatisk upplevelse!
Bussen från hotellet gick 06.00. Vi fick frukostpaket med oss från hotellet som innehöll äcklig juice, en clementin, vitt trekantsbröd med en sån där stenhård formpressad fyrkantig läskig ostbit på, och en croissant… Det blev en croissant och clementin för mig, det andra gick inte att tvinga ner ens under pistolhot.
Fem timmar och en fjärdedels ananas senare klev vi på planet, hungriga men i fast förhoppning om att mat ska serveras så fort vi kommit upp. Men då hade vi glömt, taxfreeförsäljningen, lottförsäljningen, drickavagnar gånger fjorton som stod före på prioriteringslistan. Efter ytterligare 2.5 timme kom maten som faktiskt gick att äta, men storleksmässigt låg i barnklass.
Sen väntade långa hungriga timmar ivrigt tuggandes på medhavda cashewnötter. När måltiden slutligen kom ville jag ställa mig upp och göra vågen, så lycklig blev jag. Ända tills jag såg innehållet: en mikroskopiskt liten vit bulle, en stor tjock formpressad läskig skinka, en fruktyoghurt och en kexchoklad. Av ren överlevnadsinstinkt trugade jag i mig eländet. Sen drog jag filten över huvudet och tjurade. Att flyga långt är svårt för Skalman.
Inga kommentarer