Minus 1 grad och isgata


Som planerat hoppade jag i träningskläderna kring sjusnåret i morse. Det låg frost på gräsmattan och termometern visade på -1 grad. Det var alltså bara att pälsa på sig.

Det var frískt ute, på ett sånt där sätt som jag förknippar med längdskidåkning. Och som norrläning på villovägar i Skåne kom jag på mig själv med att sakna mina skidor. För finns det något härligare än att susa fram i spåren en solig vinterdag? Jaja, sånt kan man ju drömma om…

Löpningen gick smärtfritt som alltid på morgonen. Någonstans där på mitten tänkte jag för mig själv att jag aldrig någonsin skulle springa någon annan tid på dagen. (Med undantag av intervallerna då som kanske inte lämpar sig i arla morgonstund…)

Det enda som störde min springromantik var det hala underlaget. Stundtals halkade jag fram som Bambi och både en och två gånger var jag tvungen att panik-parera för att undvika att stå på öronen. Som tur var gick det vägen och jag kom hem både hel och ren. I alla fall hel…

19,1 km blev det i 5:23-fart.

Nu väntar frukost när den är som bäst!

Inga kommentarer

Kommentera