Rapport från Lidingö

Så var det över. Känslan när man flyger (nåja) över mållinjen är underbar. Den är värd hela besväret!

Jag velade länge över klädseln idag. Tyckte det kändes kallt och trodde jag skulle frysa ihjäl i kortärmat (jag tror alltid det, men det blir ju alltid bra när man springer. Problemet är att jag alltid glömmer bort det! IQ guldfisk!)

Kom i god tid till starten och hann men den überlånga bajamajakön utan problem. När jag stod där och filosoferade såg jag Andréa, men avståndet var tyvärr LÅNGT så jag kunde inte hojta. Synd!

När startskottet gått följde en lång sträcka på gräsmatta med TUVOR. Med en stukbenägen fot kändes det minst sagt läskigt. Jag fick koncentrera mig för att sätta rätt fot på rätt plats. Detta hindrade mig dock inte från att se dagens snyggaste outfits: en tjej i grönspräckliga tights och en äldre man i badbyxor och topp som visade magen…

Första milen gick tämligen smärtfritt. Det var mycket trångt och stundtals gick det riktigt sakta. Tiden vid 20 km-kvar-markeringen var ca 54 minuter.

Vid 15 km började bergochdalbanan som vanligt. Upp och ner och upp och ner. Var mentalt förberedd på detta och bet ihop. Taktiken var att undvika mjölksyra i uppförsbackarna, ta det lugnt ett par steg därefter för att få ner pulsen ordentligt och sen köra på igen. Fick bromsa och köra säkert i nerförsbackarna, vågade inte riktigt utmana ödet och stuka till fotskrället.

Fredrik (skadad i vaden sen den där gången han tjyvsprang på Lidingöbanan) startade 10 minuter före mig, utan större förhoppning att ta sig runt springande. När 4 km återstod kom jag ifatt och förbi. Fast när jag såg smärtan i hans ögon och hur nära det var till gråt, kunde jag inte riktigt glädjas åt att springa förbi. Han tog sig i mål i alla fall. Jättebra kämpat!!!

Näst sista kilometern var som vanligt värst och mentalt längst. Därför är det skönt när sista utförslöpan tog över och man fick rulla lite. Må målrakan över gräs och tuvor hade jag lite sparade krafter och kunde sträcka ut steget och öka farten.

2.43.22 stängde jag min klocka. Det är tiden från startlinjen och inte från startskott. Officiella tiden blir därför lite sämre, men under 2.44 ska det nog bli. En förbättring med 8 minuter från förra året. Dessutom under mitt mål på 2.45! Kan man vara annat än nöjd?

Strax efter målgång stötte jag ihop med en av mina bloggläsare, Mattias, som tagit sig runt på ungefär samma tid. Han fick se mig från min allra snyggaste sida, med saltkristaller i hela ansiktet. Fredrik höll på skratta i brallan när han såg mig…. Men nu är jag hel och ren igen. Eller i alla fall ren. Nu väntar middag på den närmaste restaurangen. Vill ju inte ta för många steg i onödan…

Ha en underbar lördag alla. Och till er som sprungit: RIKTIGT BRA JOBBAT!!!!!!

Inga kommentarer

Kommentera