Sista gången gillt!

Så var det över. Finito. Det allra sista Skanör Triathlon genomfördes idag och för sjätte gången stod jag och frös på startlinjen.

Vattnet var helt ok faktiskt, 21 grader och inte alls lika plågsamt kallt som föregående år. Men det blåste sidvind vilket gjorde att man hela tiden blåste innanför bojarna och behövde simma ut lite igen. Jobbigt för en som inte gillar att simma. Knökfullt med folk och ingen möjlighet att ta sig förbi. Jag guppar fram längs den 380 meter långa transportsträckan och vill bara upp till cykeln!

Helt plötsligt hör jag folk som busvisslar och skriker på hjälp. Räddningsbåten kommer farande men jag vet inte vad som hände. Kändes lite läskigt i alla fall.

Efter nära 10 minuter når jag växlingsområdet. Helt otroligt vilken puls man får av att springa upp ur vattnet. Hjärtat går i racerfart medan jag försöker få ordning på hjälm, glasögon, och skor. Tycker inte jag sekar jättemycket men tar ändå nästan dubbelt så lång tid på mig som Fredrik gör. Måste ha stått och drömt…

Cyklingen går sådär. Hittar ingen lagom grupp att cykla med. Antingen går det för fort eller för sakta. Två incidenter på vägen, först två stycken som krockar och sedan en kille som av okänd anledning gör en flygtur i luften och kraschlandar med cykeln över sig. Läskigt.

Växlar till löpning och springer första kilometern på ben som känns som gummi. Det är mycket sand på banan och jobbigt när man hela tiden sjunker ner. Längtar efter asfalt, men får vänta länge! Springer om rätt många även fast jag tycker det går i lustempo. Får inget driv i benen, stegen är korta och fjuttiga.

På upploppet ser jag svärfar som ropar att jag är topp 15 bland tjejerna. Känns bra eftersom jag i ALLA tidigare fem loppen hamnat på plats 17, det är något magiskt med det… JAG vill öka men benen tycker jag är knäpp och fortsätter i samma tempo.

Jag lufsar över mållinjen, tar av mig chipet och upptäcker att det är helt blodigt. Har (som vanligt!) fått skavsår och det blöder där kardborrebandet suttit. Får min medalj samt goodybag med frukt, godis, proviva mm. Träffar Fredrik som stolt berättar att han slagit bror Johan med 24 sekunder. Så nära i hasorna har han aldrig varit förut och det är nog tur för Fredrik att det inte blir fler triathlon i Skanör…

Kommer i mål på 13:e plats av tjejerna (egentligen 12:e för en av ”tjejerna” över mig i resultatlistan heter Morten…) på en tid nästan identisk som förra året: 1.11.03.

Träffade cykelmygga-Katarina som gjort ett dunderlopp (även om hon själv är missnöjd…). Kul att träffas i verkligheten!!! Måste nog lära mig växlingsteknik av henne…. fast vad ska jag med det till när jag inte ska göra fler triathlon???

Nu ska jag packa väskor. I morgon åker vi till Umeå!


Välbehövlig fika på Aldo efteråt

Inga kommentarer

Kommentera