Den där tjejgrejen…

Idag springer massor av tjejer tjejmilen (däribland många av mina bloggarfriends), och det är ju jättekul på alla sätt och vis. Att springa kan ju aldrig bli fel. Lopp som lopp, kilometer som kilometer. Bara man rör sig, svettas och har kul så är ju allting egentligen frid och fröjd.

Men jag har lite svårt att förstå vitsen med alla tjejtävlingar. Liksom varför dom ens finns? Måste det vara så kul och hemtrevligt för att tjejer ska våga ställa upp? Måste det vara friskisuppvärmning och picknick? Måste tjejen veta att ”det går hemskt bra att gå och småprata lite längs vägen”, för att våga testa? Att veta att man förmodligen inte kommer sist.

Jag har gjort tjejklassikern själv så det här är absolut ingen klank mot alla tjejer som tjejmilar idag! Jag bara undrar syftet.

Att det springer killar framför och bakom mig förändrar ju ingenting. Jag tävlar ju mot mig själv inte mot dom. Möjligtvis mannen då…

Tvärtom är det en självförtroendeboost att springa om dem. Speciellt när de svär för att de blir omsprungna. Då mår man gott. Och allt det missar man ju när det bara är tjejer. Det är ju liksom inte samma kick för själen att springa förbi tre damer promenerandes i bredd.

Nej jag fortsätter nog hålla mig till unisextävlingar

Inga kommentarer

Kommentera