Två dagar kvar…

På lördag smäller det! Då är det dags för årets upplaga av Skanör Triathlon. Det är den tävling som jag varje år har mest ågren för. Ågren för att jag inte kan simma. Eller kan och kan, jag tar mig ju förvisso fram men det är kallt, jobbigt och går sakta. Jag är en tantsimmare, ni vet en sån med huvudet långt ovanför vattenytan. Det gör att alla plaskar ifrån mig i starten och lämnar mig med några sparkar i huvudet längst bak. DÄRFÖR har jag ågren.

Men det går över när jag får cykla, för cykla är kul! Mindre kul är att alla redan har cyklat iväg när jag kommer upp ur vattnet, så jag får cykla själv hela vägen. Förutom när jag cyklar om några snabb-simmare på gamla lumparcyklar förståss.

Min svägerska som är en gammal simmare är tidigt upp ur vattnet. Min tävling består i att komma ifatt henne så fort som möjligt och det har hittills alltid skett under cyklingsmomentet. Det är min sporre och piska. Att komma ifatt man och svåger (som också är gamla simmare) är omöjligt, jag är en långdistansare och på dessa korta distanser (21 km cykel, 4,2 km löpning) har mina långa sega muskelfibrer inte en chans.

Fredrik och hans bror tävlar dock på liv och död. Det här är prestige! Och för första gången ser det ut som bror Johan ska gå vinnande ur striden. Rafflande som tusan.

Bild från förra året… vore synd att säga att jag såg pigg ut :)

Inga kommentarer

Kommentera