Idag hände något. Som typ aldrig händer. En ny känsla: Jag ville verkligen inte träna.
Vi skulle cykla till Helsingborg en sväng. Mest rulla benen och ta det lugnt. Det var bara det att det regnade. Cykelturen hade därför inte bara krävt cykelmuskler, men även pannben. Jag var inte sugen på pannben, kunde inte hitta motivationen. Helt enkelt ville inte. Hade solen skinit hade det varit annorlunda, då hade man glidit fram. Nu krävdes vilja.
En mjuk säng eller blöta cykelbyxor?
Med fina och torra kläder på uteservering eller nerblött, ful och svettig på samma uteservering?
Jag hade orkat kroppsligt, men mitt pannben sa ifrån idag. En ny och lite märklig känsla, men jag lydde order, tog en promenad ocn nu väntar Helsingborg för lite flanerande, och såklart en cappuccino.
Inga kommentarer