Ofrivillig löpvila


Efter Sthlm marathon hade jag ont på ett enda ställe och det var vänster vad. På måndagen fick jag ta trapporna sidledes för varje böj i vänsterbenet högg som en kniv i vaden. På tisdagen var allt det onda borta.

Efter det har jag kunna spinna obehindrat, men när jag springer kommer känslan krypande efter 1 timme ungefär. Inget som gör jätteont men känslan finns där. Så nu brottas mitt förnuft mot min löpiver; vila kontra tuffa på.

Och visst är det bättre att ta det säkra före det osäkra. Vila och vara säker på att hålla sig hel. Men det är midsommar, extra ledighet, superstängt gym…kort sagt: jag vill springa och jag vill springa långt!!! Jag vill springa tufft: intervaller, backar, terräng och galenskap. Kan någon gömma mina löparskor????

———-
PS: Sitter och knåpar med min löpfilm (kvalitet Örjan), bilder kommer under dagen…

Inga kommentarer

Kommentera