Jag kunde inte hjälpa det!!!


Blev omcyklad på väg till tåget i morse…

Jag har 7 minuters cykelväg till tåget varav större delen är nerförsbacke. Efter tre stulna cyklar trampar jag numera på svärfars gamla treväxlade Mustang. Den är treväxlad men det är bara en växel som faktiskt fungerar, den lättaste. Det gör att man i nerförsbackarna bara kan rulla. Vilket i och försig är skönt så där innan man riktigt vaknat.

I alla fall. Mitt i nerförsbacken kommer en tjej modell otränad och cyklar om mig. Och med min lätta växel har jag ingenting att sätta emot. När avståndet fram till henne växer föds en liten tävlingsdjävul i mig som bänkar sig på min axel.

Han får mig att trampa. Benen snurrar som på en iller i nerförsbacken. När vägen sedan planar ut är det min kompis på axeln som samlar all muskelkraft i mina ben och tvingar cykeln fram i en rasande fart. Jag kommer i fatt och i sista kurvan glider jag förbi. Jag vinner spurten. Det känns gott i hela kroppen.

Jag är 34 år. Jag kommer aldrig att bli stor!

Inga kommentarer

Kommentera