Familjefejden fortsätter


Lyckades pressa in en kort cykeltur i gårdagens späckade schema. Valet föll på vår standardrunda via Lund-Fjelie-Flädie-Lödde och hem, 32 km. Det är rundan man kör när man inte orkar/hinner tänka ut nått bättre och just därför blir det ganska ofta.

Rundan brukar ta 70 minuter och förra gången lyckades jag pressa tiden till 69. Bara för att i nästa sekund bli slagen av maken på 66 minuter och 27 sekunder. Med detta i bakhuvudet gav jag mig ut på gårdagens cykling.

Efter att ha slagit maken i både Göteborgsvarvet och Stockholm marathon har jag väckt en tävlingsmänniska i mig som jag inte visste fanns. Så fort jag satt fast fötterna i pedalerna visste jag att jag måste maxa. Här kunde jag inte ligga och glida i medvinden utan trampa trampa.

Lät pulsklockan piska mig och kämpade som attan för att hålla pulsen 10 slag över det jag brukar på cyklingen (fortfarande under spinningpuls dock). Hittade rundtrampet och kunde mata på bra med benen. Under tunneln i Lödde brukar jag ligga på 50 minuter bra dagar. Igår låg jag på 47. Kände att det kunde funka och ökade lite till. Pulsen upp 10 till. Trampa trampa. Så kom motvinden. Kämpade för att inte komma under 30 km/h men i uppförsbacken efter Hög fick jag ge mig. Backen är brant och motvinden som en vägg, klarade inte mer än 24 km/h trots att jag stod hela vägen.

Sista biten går både nerför och uppför, jag kände att jag fick trycka på lite för att kompensera för fartsänkningen i uppförsbacken. Trampa trampa. Svär i tysthet åt alla bilar som bromsar min framfart. Glider uppför backen, spurtar på sista rakan och tvärnitar på uppfarten. 66 minuter och 1 sekund.

I eftermiddag tar maken upp kampen!

Inga kommentarer

Kommentera