Det är när man tokkör ett spinningpass som ikväll som man inser hur mycket man har saknat spinningen under de senaste löpningsfokuserade veckorna. Att köra järnet till peppande musik är verkligen härligt. Att känna benen stumna men aldrig ge upp. Att trycka sig upp för den sista backen, fast svetten rinner. Att bli riktigt, riktigt trött. Det är något visst.
Så nu sitter jag här så där precis sådär underbart trött, genomblöt och undrar vad för gott jag ska stoppa i mig. En ciabatta med parmaskinka och avocado skulle inte sitta fel. Och ett stort glas kall mjölk. En sväng förbi jordgubbslandet och se om jag får någon efterrätt också kanske. Men först duschen.
Inga kommentarer