32+91 km cykel

Igår: 32 km ensamcykling i pissig motvind och vattenflaskan kvarglömd hemma. En trist upplevelse som ej förtjänar mer bloggutrymme än så här.

Idag: 91 km cykling i trevligt sällskap, och med såväl vattenflaskan som sportdrycken på plats.


Det trevliga sällskapet som satte tänderna i dagens cykelrunda var från vänster: Sarah, Ola, jag, Ken, Johan, Sofia och min egen Freddeman. En riktig släktsammankomst där till och med svärfar följde med.

Första 33 km gick i makligt tempo för att alla skulle hänga med. Vi stannade till på Aldo i Skanör där vi åt en god macka och drack en superduper cappuccino. Ett cappuccinostopp är nämligen obligatoriskt i en släkt full av kaffenördar.


Efter koffeindopingen vände halva gänget hem och andra halvan trampade vidare. Jag tillhörde det senare gänget. Har man väl fixat barnvakt kan man ju inte nöja sig redan. Var lite stel i benen efter fikat men det ordnade snabbt upp sig och vi kunde trampa vidare i ett högre tempo.


Någonstans längs vägen kom en stor spottloska vinande genom luften. Det var svåger Johan som fått en geting i munnen och i ren reflex levererade en stor spottblaffa som landade på frugans lår. Mjams. Men han blev ursäktad. Getingar i munnen vill ingen ha. Ett bett i gommen och ont resten av dagen blev resultatet, men inget som svullnade upp som tur var.


Trampade vidare, ibland i härlig medvind men lika ofta i galen motvind. Efter nästan 3,5 timme gled vi in på gräsmattan hos svärföräldrarna där nybakad sockerkaka väntade. Gah, vilken dag! Kan inte alla dagar vara sånna här?

Inga kommentarer

Kommentera