Bättre sent än aldrig

Som jag berättat tidigare hade jag ingen chans att följa Szalkai i min maratonträning. Skrev ut schemat de två första veckorna men insåg ganska direkt att mitt liv inte gick att schemalägga sådär. Med två barn, jobb och eget instruerande på fasta tider kunde jag helt enkelt inte pussla ihop det som han ville.

Har kört mitt eget race och tränat lite som andan fallit på. Det jag är stoltast över är att jag inte gett upp löpningen under vintern, trots pissigt väder och allt vad man brukar skylla på. Det är faktiskt första året jag inte börjar från löp-noll när våren kommer. Och det känns bra!

Hur som haver. Med fem dagar kvar till Göteborgsvarvet igår,kunde jag inte riktigt bestämma mig för hur jag skulle träna. Så jag surfade in på marathon.se och klickade mig vidare till halvmaraprogrammets sista vecka.

Idag stod det koordinationslopp 3×80 meter och 45-sekunders intervaller på programmet. Passade ypperligt då jag hade en timmes dötid under dotterns danslektion.

Benen kändes ok trots urladdningen häromdagen. Kul att sätta ordentlig fart. När jag sprang som fortast passerade jag en man med två GIGANTISKA hundar (hör till saken att jag är livrädd för hundar…). Så säger han med ett stort leende medan han klappar på hundarna:

-Behöver du hjälp att höja farten?

Två sånna efter mig på lördag och jag hade VUNNIT Göteborgsvarvet…

Nu säger Szalkai att jag ska peta in ett 4 km distanslopp i 6 minutersfart innan helgen. Och så får det bli. Har jag trotsat honom konstant, tänker jag i alla fall vara lydig den här veckan :)