Hela min värld känns afro just nu. Bara för ett enda litet pass i kväll så tänker jag afro, drömmer afro och nästan pratar afro. Jag smyger in på toan på jobbet och flaxar med armarna, testar alla rörelser. Jag trampar jordgolv på vägen till vattenautomaten och räknar åttor på vägen från tåget. Förberedelse i tid och minut.
Som en extra inspirationsboost gick jag till Gerdahallen på lunchen och dansade lite till. Jätteroliga steg, skönt flyt, men snäppet för mycket prat från instruktören. Fick aldrig någon riktig chans att försvinna in i mig själv. Nu laddar jag ett par timmar till, kör mitt pass, och sen blir det vila från afron till på måndag. Annars lär jag vakna med rastaflätor en vacker dag…
Inga kommentarer