När mardrömmen blev på riktigt…

Alla ni som jobbar som instruktörer har garanterat drömt att ni missat er klass. Att ni kommit för sent, glömt musiken eller att alla deltagarna bara går hem när ni kör. Jag har sånna drömmar med jämna mellanrum och varje gång är det lika skönt att vakna och inse att det inte var sant.

Igår vaknade jag dock inte. För det var sant. Jag hade precis satt i mig resterna av min goda lasagne. Då ringde telefonen och det var från gymmet. Det stod en full sal och väntade på mig, och mitt pass skulle visst börja om en minut. Det här har hänt miljoner gånger i drömmen men nu var det alltså på riktigt!

Framför mig hade jag två söta barn i pyjamas ätandes kvällsmat. Deras pappa på behörigt avstånd i Spanien, utan möjlighet att rädda mig…. Och EN minut på mig att tänka ut nått. Dessutom tar det ju 10 minuter bara att ta sig till gymmet…

Det blev grannarna som räddade första halvan och tog barnen en stund tills nästa barnvakt ryckte in. Och skulle ni läsa detta så ETT STORT TACK TILL ALLA ER!!!!!

En kvart försenad startade jag passet i strumpor, utan headset , utan vattenflaska, och med håret flygande överallt. De där små detaljerna fick jag fixa efter hand. Jag fick komprimera passet lite och välja ut gobitarna. Och så drog vi över lite så att de skulle få valuta för pengarna. Jag var speedad hela kvällen efter det. Hur fasen kunde detta hända???

Inga kommentarer

Kommentera