Mycket kan man säga om den här sommaren och dess katastrofalt dåliga väder, men en sak är i alla fall positivt: man kan springa när som helst på dagen utan att behöva oroa sig över vätsketillförsel och solsting!
Var ute på långpass i söndags i strilande regn. Det är helt otroligt vilken skillnad det känns i kroppen när den får jobba i lagom temperatur och utan allt för stora vätskeförluster. Benen gick som en maskin och kunde ha fortsatt i all evighet (kändes det som just då i alla fall…).
Den här veckan har jag återhämtningsvecka. Gymmet är stängt och det är lite lugnare/kortare löppass på schemat. Efter det drar jag i gång lite hårdare träning ett par veckor. Kommer nog inte hinna komma upp i några Lidingödistanser (30 km) så det får bli en överaskningsupplevelse i september :)
Regnar det så här har man kanske en teoretisk chans att ta sig runt. Om man inte halkar i leran…
Inga kommentarer